Love
Kärlek... Är inte det för underbart ibland? När två personer blir kära i varandra.
Kärlek är inte direkt min starkaste sida och jag tror inte att jag är ensam om det. Ibland har man tur och lever lyckliga i nåt år, kanske till och med gifter sej, skaffar familj osv.. Men andra har inte lika tur. Vissa gifter dej inte, vissa får knappt en flickvän eller pojkvän i högstadiet eller när man gått ut skolan.. Och det tycker jag är lite synd. Alla förtjänar kärlek och att vara älskad av Gud. Och oavsett hur man än är så är man ALLTID älskad av Gud.
Jag har varit singel i ungefär ett och ett halvt år och sist jag va tillsammans med nån så va jag verkligen dö kär. Och när man är dö kär så blir man ju lite mer på sin vakt om ni förstår vad jag menar. Man är jämt med den personen på varje rast för att hålla koll så att han inte "håller på" med nån annan.
Så blev jag iallafall och det slutade ju i tårar... Jag gick ner tre kilo, jag kunde inte äta, inte sova, inte träna eller nånting. och jag minns att bara jag trodde på mej själv och våga gå vidare ( även om det tog ett bra tag innan jag kunde släppa taget om honom ) så fick jag jämt höra "du är värd nån så mycket bättre än honom, du hittar nån annan," haha Jag minns som om det vore igår.
Men som tur är har jag gått vidare och hoppas verkligen att jag hittar en kille jag kan lita på upp till 100%. Jag tror faktiskt jag har gjort det men jag vill inte hoppas på för mycket för då känner jag mej bara sviken om det inte blir nåt emellan oss.
Det va allt från mej idag, hoppas ni har fått en liten uppfattning om vad jag har varit med om och vad jag tycker om kärlek.
Godnatt <3
